Om några månader blir jag stolt ägare av ett SAS EuroBonus Guldstatus-kort. Det kommer kännas bra att vara en ”erkänd” frekvent resenär och lojal SAS-kund. Jag längtar oerhört mycket efter det fördelar statusen innebär. Fast Track-säkerhetskontroll på diverse flygplatser samt access till SAS och/eller Star Alliance lounger med dagsaktuell biljett på SAS eller flygbolag inom Star Alliance är ju det stora fördelarna.

Jag har försiktigt börjat fundera över att bryta mitt resmönster. Istället för att uteslutande flyga i ekonomiklass kommer jag då och då välja att resa i SAS och Star Alliance Premium Economy class eller rentav Business class. Ja, jag är fullt medveten om att sådana biljetter kostar lite mer än biljetter i ekonomiklass men jag anser att det är värt det för att få lite bättre service ombord. Jag älskar att flyga och jag ser flighten som en del av själva resan till skillnad från många andra som ser flygresan som något nödvändigt för att komma dit man ska.

SAS är det flygbolag som fortsatt kommer att få den stora äran att flyga mig i ekonomiklass samt får den äran att flyga mig i de högre klasserna, följt av flygbolag inom Star Alliance. Om jag ska tycka att det är värt att flyga premium med flygbolag utanför Star Alliance ska det vara till ett väldigt förmånligt pris eller vara av annan extraordinär anledning.

Jag har valt att använda SAS tjänster av anledningar som jag återkommer till i ett senare blogginlägg. Allt handlar om prioriteringar. Jag har nöjet att få vara en av deras lojala kunder och de har nöjet att få transportera mig och min rullstol under mina resor.

Jag har valt att betala för en eventuell uppgradering via Optiontown till Business class på SAS-flighterna till och från New York i november. Uppgraderingen kostade ca 6.000 SEK. Jag håller tummarna för att jag får njuta av god service och kanske ett och annat glas champagne över Atlanten.

I eftermiddags åkte jag med en taxichaufför som kört mig väldigt många gånger under åren jag varit färdtjänstbrukare. Han är väldigt trevlig! Jag åkte med honom från bussterminalen och hem för ett år sen, då jag kom hem från St. Maarten. Han undrade var jag varit eftersom jag var rätt brun och hade en stor resväska (och att jag kom med bussen från Arlanda). Jag sa att jag besökt en liten ö i Västindien och att det hade varit alldeles fantastiskt.

Han berättade att han också varit i Västindien en gång i tiden, på en holländsk och fransk som hette St. Maarten. Blev riktigt överraskad att vi varit på samma ö. Jag menar, det finns en del öar i Västindien. Vi pratade om Västindien, om attityder i USA och om andra platser i världen man ska/man borde/man har rest till. Efter den gången har vi alltid diskuterat resor och platser i världen så han kört mig.

I eftermiddags frågade han hur jag haft det på Hawaii. Han har också varit på Hawaii och undrade vad jag tyckte om Oahu och Waikiki. Jag sa vad jag tyckte; det var helt ok, men det kändes som en typisk amerikansk stad fast på en ö med palmer och hav. Han delade min uppfattning och vi jämförde direkt med Västindien och vi var överrens om att Västindien var trevligare, men han tyckte att jag skulle ge Hawaii en andra chans. ”Jag tror att du ska ta och besöka de andra öarna i Hawaii också, och inte bara Oahu”.

Tyvärr slutar han att köra för Taxi Västerås snart. Vem ska jag då diskutera resor med i Västerås?!

Efter vår pratstund i eftermiddag längtar jag till St. Maarten. Jag längtar till riktigt turkost hav, palmer, strand, sol och flygplan som flyger in på så låg höjd att man nästan nuddar planets undersida och där kraften från motorerna gör så att kroppen skakar. Jag har en sån stor längtan dit!

Jag sa till Charlotte när vi träffades i New York City på söndagen innan jag åkte hem att om man blandar Hawaii med St. Maarten så vore det perfekt. Hawaiis tillgänglighet, lätt att ta sig runt och affärer nära hotellet, med St. Maartens turkosa hav, härliga atmosfär och flygplan som man kan smeka på magen när de landar.

Jag vet inte vilken ö som får den stora äran att ha mig som gäst under min nästa resa västerut som jag planerar. Hawaii eller St. Maarten. Tillgänglighet och amerikansk heltrevlig attityd eller planespottingparadis med reggae-musik. Hmm…

St. Maarten

Hawaii

När jag var barn pratade mamma ofta om hur gärna hon ville resa till Island. Det var hennes dröm. Island blev nästan som en synonym för mamma. Alla visste om hennes dröm. Mammas hade svår diabetes och i slutet på min högstadieperiod började hennes sjukdom göra henne allvarligt sjuk. Från att ha varit en möjlig drömresa förvandlades Island till något omöjligt. Något som skulle bli väldigt svårt att realisera på grund av hennes sjukdom.

Mamma avled den 17 mars 2007. Hon kom aldrig till Island.

I april 2004 fick jag kontakt med en kille som skulle bli min älskade pojkvän och framtida man – Andreas. Han gjorde många resor till platser han drömt om att få åka till. Bland annat flög han över Grand Canyon, satt vid In N Out vid Los Angeles flygplats och plåtade flygmaskiner, åt myskoxe på Grönland och var tillsammans med hans föräldrar och mig vid Nordkap. Han gjorde de saker han ville göra innan det blev för sent. Min älskade Andreas avled i slutet på oktober 2009.

Mammas och Andreas bortgång har fått mig att omvärdera mitt liv. Jag vill bland annat utforska världen och se mina drömresmål innan det är för sent.

I slutet på februari 2010 besökte jag St. Maarten i Västindien, en plats jag velat åka till sedan jag var barn. Ett paradis för flygintresserade. Ett annat drömresmål är Hawaii och dit ska jag om någon vecka.

När jag var en liten kille tyckte jag om att titta på djurfilmer som mamma spelat in på VHS. En av filmerna var från Australien. Jag blev förtjust i kängurur och koalor. Ända sen dess har jag velat åka dit för att se kängurur och koalor på riktigt. I år ska jag försöka komma iväg på ytterligare en långresa. Kanske blir det Australien.

Jag har en lista över platser i världen som jag vill besöka. Den hittar du här.

Vad har du för resedrömmar?